Kort inledning till mitt konstnärliga arbete

Jag skriver

Jag gräver i orden efter bilder

Hanterar glappet mellan tanken och handen 

Händernas bråkiga, tunga, verklighet

Jag kan svetsa järn. Hugga träd. Riva små, små, bitar av svart plast till päls

Ha n t e r a   h u n g e r n

Okunskapen lockar. Hjärnan vill bli specialist på det den aldrig gjort

Händerna vill inte känna igen sig

Jag kämpar med vardagliga ting; Demonterar rostiga billyktor, samlar speglar, skär och krossar. Får något att snurra utan att vridas. Förhandlar med sladdar, kopplingar och spelare om och om igen, för att ljudet och strömmen ska kunna samsas tillräckligt länge. Samlar pinnar i evigheter

Du stoppar huvudet i stora konstruktioner av kaotiska pinnar, kanske fågelbon. Därinne hör du en röst som ropar hela sommaren. Det är solceller och bilbatterier som håller

En annan gång en tyst kokong av noga klippt och flätad cykelslang

Det är annan närvaro

På Alexandrias bibliotek finns en bok jag kluvit fram ur björk. Där finns en kompass, men om du blåser på fjädrarna så snurrar det bara runt, runt, runt.

Det är att vara mitt i, men ensam

När jag målar är det som promenader, men i främmande skog

I målningarna är det barn som hittat något… fåglar som hålls mot öronen.

Det är nyfikenheten på det okända

som är det enda vapnet mot den här världen