Artist statement

Kajsa G Sjölén

 

Kort inledning till mitt konstnärliga arbete

 

 

Det jag gör:

Jag skriver

Jag gräver i orden efter bilder

 

Det jag gör:

Hanterar glappet mellan tanken och handen 

Händernas bråkiga, tunga, verklighet

Jag kan svetsa järn. Hugga träd. Riva små, små, bitar av svart plast till päls

Hantera hungern

 

Det jag gör:

Det måste vara oprövat. Okunskapen lockar. Hjärnan vill bli specialist på det den aldrig gjort. Händerna vill inte känna igen sig

 

Det jag gör:

När jag målar är det som promenader, men i främmande skog

En sorts mörker, som vad som helst kan komma ur

 

Det jag gör:

Jag kämpar med vardagliga ting; Demonterar rostiga billyktor, samlar speglar, skär och krossar. Får något att snurra utan att vridas. Förhandlar med sladdar, kopplingar och spelare om och om igen, för att ljudet och strömmen ska kunna samsas tillräckligt länge. Samlar pinnar i evigheter

 

Det jag gör:

Det blir en konsert på en mörklagd flotte som långsamt driver fram genom kolsvart natt. Där finns lysen och speglar, man ser ljusspel. Du vandrar längs strandkanten. Tramporgel och saxofon

Det är att lägga en dröm framför verkligheten

 

Det jag gör:

Du stoppar huvudet i stora konstruktioner av kaotiska pinnar, kanske fågelbon. Därinne hör du pipande andhämtning hela sommaren. Det är solceller och bilbatterier

Det blir skulpturer som är lika stora som dig. En kokong av noga klippt och flätad cykelslang, en skyddsmask på en ål av kolnat trä

Det är annan närvaro

 

Det jag gör:

På Alexandrias bibliotek finns en bok jag kluvit fram ur björk. Där finns en kompass, men om du blåser på fjädrarna så snurrar det bara runt, runt, runt.

Det är att vara mitt i, men ensam

 

Det jag gör:

I en gammal kvarn gör jag en tjärn på andra våningen. Jag bär 100 hinkar vatten innan det äntligen blir tätt

du måste veva på ett cykelhjul för att få ljus, så du ser något

Det är skogen

på insidan

 

Det jag gör:

I målningarna är det fiskar som hålls i famnen och aldrig vill släppas. Djur som inte riktigt vågar sig fram

Barn som hittat något… Barnens fötter och pekande fingrar. Hörlurar med sovanden och fåglar som hålls mot öronen.

Det är Nyfikenheten på det okända

som är det enda vapnet mot den här världen